Fem klausuler som saknas i de flesta SaaS-avtal

Listan nedan är inte uttömmande, men den fångar de fem punkter som oftast blir dyra att sakna, oavsett bransch eller storlek på kunden avtalet gäller.

De flesta SaaS-avtal har koll på det uppenbara. Pris, betalningsvillkor, uppsägningstid och en beskrivning av tjänsten finns nästan alltid med. Det är sällan de villkoren som orsakar en tvist. Det är de klausuler som aldrig skrevs in, för att ingen av parterna tänkte på dem förrän problemet redan var ett faktum.

Ingen av de fem klausulerna är svår att formulera i sig. Det som gör dem lätta att missa är att de sällan efterfrågas av kunden i förhandlingen, eftersom kunden själv oftast inte tänker på dem förrän något redan gått fel. Ansvaret för att de ändå finns med ligger därför på den som skriver avtalet, inte på den som förhandlar mot det.

Den första saknade klausulen handlar om drifttid och vad som händer när den inte hålls. Ett avtal utan en tydlig definition av vad som räknas som drift, och vad kunden får rätt till om driften brister, lämnar frågan öppen för tolkning just när förtroendet mellan parterna redan är som mest ansträngt.

Ingen av punkterna kräver en helt ny avtalsmall från grunden. De flesta går att lägga till som tillägg i ett befintligt avtal, förutsatt att någon faktiskt sätter sig ner och skriver in dem innan nästa kund undertecknar.

Den andra handlar om vad som händer med kundens data när avtalet upphör. Ett avtal utan en tydlig exit-klausul, som beskriver hur länge data finns kvar, i vilket format den kan hämtas ut, och vad som raderas och när, skapar osäkerhet för kunden och risk för leverantören om frågan hamnar i en tvist efter att relationen redan avslutats.

Ordningen mellan punkterna spelar mindre roll än att samtliga fem faktiskt finns med. Ett avtal som är starkt på fyra av fem men helt saknar den femte har fortfarande en öppen flank som förr eller senare hittas, oftast av motparten och oftast vid fel tidpunkt.

Den tredje handlar om ansvarsbegränsning kopplad till just den typ av skada som faktiskt är relevant för tjänsten. Ett generiskt standardvillkor om ansvarsbegränsning, kopierat från en mall, tar sällan hänsyn till vad som faktiskt kan gå fel i just den här produkten, vilket gör klausulen svag att luta sig mot om något verkligen händer.

Den fjärde handlar om underleverantörer. Ett SaaS-avtal bygger nästan alltid på flera lager av tekniska leverantörer under ytan, som molntjänster och betalningslösningar. Ett avtal som inte beskriver vad som händer om en sådan underleverantör byts ut, eller om ansvaret förändras då, lämnar kunden i osäkerhet om vem som faktiskt svarar för vad.

Ett bolag som förhandlar samma fem punkter för varje ny kund, i stället för att ha en färdig standard att utgå från, förlorar dessutom tid som hade kunnat läggas på affären i sig. Varje ny förhandling som börjar från noll är en påminnelse om att avtalsarbetet hanteras reaktivt snarare än strukturerat, vilket syns tydligast när flera affärer förhandlas parallellt och samma frågor ställs om och om igen av olika kunder.

Den femte handlar om prisändringar över tid. Ett avtal utan tydliga regler för hur och när priset kan höjas, och vilken uppsägningsrätt kunden får om det sker, leder ofta till missnöje och friktion vid nästa förnyelse, även när höjningen i sig är rimlig och sakligt motiverad.

De fem klausulerna hänger också ihop med varandra på ett sätt som gör dem svårare att lösa i tur och ordning. En otydlig exit-klausul påverkar hur en tvist om drifttid hanteras, eftersom parterna behöver veta vad som händer med relationen om den avslutas i förtid. En svag ansvarsbegränsning väger tyngre om avtalet samtidigt saknar tydlighet kring underleverantörer, eftersom osäkerheten då läggs på fler punkter samtidigt snarare än en enda.

Gemensamt för de fem klausulerna är att de sällan orsakar problem i vardagen. Ett avtal utan dem fungerar utmärkt så länge relationen mellan parterna är god och inget oväntat inträffar. Det är först när något går fel, en driftstörning, en uppsägning eller ett byte av underleverantör, som avsaknaden av tydlighet blir en kostsam överraskning för båda sidor.

Det svåra är inte att räkna upp de här fem punkterna en gång och rätta till dem i ett enskilt avtal. Det svåra är att hålla samma standard i varje nytt avtal som skrivs därefter, med nya kunder, nya underleverantörer och nya villkor, utan att det beror på att just den här artikeln råkade läsas strax innan.